torsdagen den 29:e april 2010

Lite muntrare

Hej Bloggen. Efter dödsmagviruset så har det varit lite upp och ned med formen. Kände mig stark i mitten på förra veckan och trodde att jag var på G igen men sen när jag skulle köra ett snabbdistanspass i lördags så var det katastrofjobbigt och jag fick någon form av härdsmälta. Till viss del berodde väl det på att jag gjorde en klassisk aprilgrej, nämligen att klä på sig varmt och med underställ och hela kittet bara för att man är van vid att alltid frysa efter en lång sibirisk vinter. så pang, så är det 15 grader varmt och man blir kokt i sina vinterkläder. Men har ändå harvat runt men någon form av viruskänsla i kroppen ända till igår då jag hade ett mongobra cykelpass, tanken var lung och fin distans men benen kändes klösiga och jag kunde inte låta bli att öka på watten lite grann. Sen lite bakslag igen idag men nu har jag gett mig tusan på att vekheten är ett minne blott.

Maxtestade idag förresten, 5.33 l/min eller 72 ml/kg. Precis som vanligt alltså. Tryckkammaren nästa vecka.

onsdagen den 21:e april 2010

Bajsvecka

Det finns ju ett talsätt som lyder: "Vägen till en mans hjärta går genom magen" eller något i den stilen. Jag har aldrig riktigt fattat vad som menas med det där men eftersom jag legat magsjuk i en vecka börjar jag nu fatta att det är slagvolymen på hjärtat man menar och funkar inte magen som den ska så är det svårt att träna så att man kan få till stånd en träningseffekt på hjärtstorleken. Typ.

Grejen är att det var en riktig elak protozoa som wipade hela tarmsystemet fullständigt. En klassisk noll-vecka med avseende på träningsmängd. Samma dag som jag själv tillfrisknade blev Love sjuk och det gick så snabbt utför att vi fick åka akut till sjukhuset där vi blev inlagda hela helgen. Nu är vi alla betydligt friskare men tusan vad svag jag blivit. Jag tyckte att formen var riktigt hygglig förra helgen och plötsligt kämpar man för att ta sig runt Årstaviken i 5-minuters tempo. Skippar Skövde marathon i helgen och lägger krafterna på att återfå de samma.

Hoppas på en muntrare uppdatering nästa gång.

ps. Jag tvingar mig själv att blogga. Så jäkla trist. ds

lördagen den 10:e april 2010

Filip dödar tre myter

Det är sjukt tråkigt att skriva om sin träning på bloggen så idag kommer jag i mycket korta ordalag döda tre idrottsfysiologiska myter:

-Myt 1:Det tar tre dagar att kolhydratladda. Möjligtvis att det stämmer om man är en soffpotatis som inte tränar i vanliga fall. Jag har lite data som tyder på att det går snabbare ju mer vältränad man är, har man en bit över 70ml i testvärde kan man ladda upp glykogendepåerna på mindre än 12 timmar! Ändå tokäter de flesta kolhydrater i 3 dygn innan maror och liknande. Borde mest leda till att man blir lite onödigt svullen och fet inför loppet.

-Myt 2: Återhämtningen går långsammare när man blir äldre. Fel. Proteinsyntesen i de långsamma fibrerna är om något aningen högre i veteranidrottare än i ynglingar. Även träningsvärk verkar sitta i kortare tid hos lite äldre personer förutsatt att de är lika vältränade som yngre personer. Möjligtvis att man fyllt sitt liv med någon annan form av mening (jobb, familj) så man inte har lika mycket tid över att ligga på sofflocket när man blir lite till åren.

-Myt 3: Man kan inte träna kroppen att tåla vätskebrist genom att dricka mindre under träningen. Fel. Vältränade verkar kunna tolerera vätskebrist på upp till 3% av kroppsvikten utan att prestationsförmågan försämras. Grundstudierna som visade på en prestationsförsämring redan vid en halvliters vätskeförlust baserades på resultat som gjorts efter att förssökpersonerna svettas bort olika mycket vätska i en bastu. Inte jättemärkligt att man presterar sämre efter en kvart i en varm bastu.

Allt för idag. Trött efter 8 timmar träning.

söndagen den 4:e april 2010

Lång fredag och annan påskträning

Det har ju äntligen blivit lite vårväder nu så träningen börjar rulla på så smått. Ett pass som bör nämnas var Lelles och mitt långpass på långfredagen som en hyllning till han som satt hängde på korset. Lite drygt 43km fick jag ihop och då var vi ute i extremt förrädisk snö med knivskare samt ett fält med sprängsten någonstans i mitten. Jag kände mig så pigg att jag la in en fartökning sista milen som gick på en 42-43 minuter utan att vara allt för jobbigt.

En annan grej som bör nämnas är att mina senaste labbtester visar på en successivt sämre och sämre muskulär effektivitet så fort belastningen går över 200w. Tillsammans med en exponentiell kolhydratförbränning när belastningen går över 250w så är det inte helt optimalt ur Ironmansynpunkt. Lite märkligt kan tyckas då min laktattröskel ligger på rätt sida om 300w-strecket. Försöker råda bot på detta med mer träning i just det omårdet (200 +/- 15w) samt lite mer låg kadensiga intervaller i backe. Konceptet är enkelt: I med tyngsta växlen, håll pulsen i zon 4 och stanna i sadeln. Ganska jobbigt på ett märkligt sätt. Det närmsta jag kommer komma ett gym denna säsongen.

Förresten så tänker jag springa Skövde marathon i slutet av april. Inget seriöst men jag ska testa ett nytt och galet kostupplägg som kan vara bra för uthålligheten. Har inga enorma förhoppningar men vill testa det i skarpt läge på någon liten tävling så Skövde passar bra. Återkommer med hur upplägget ser ut.

Imorgon blir det intervaller, ska ta lite mer påskkolhydrater först...